The Chicklit Revolution

2016-08-25
av admin
Inga kommentarer

Eligible av Curtis Sittenfeld

20160825_095846

En favoritförfattare gör modern version av boken jag läst flest gånger i mitt vuxna liv, förutom Gittan och gråvargarna? Katastrof eller succé?

Det hade kunnat bli så cheezy detta, men Sittenfeld navigerar Austenland med skärpa och rakt, enkelt språk, och alluderar till originalet på utsökt vis. Darcys barndomshem heter Pemberley och ligger på 1813 Pemberley Lane. Austennördar fattar. Vissa ord som Austen ofta använder dyker upp som extra krydda till ett modernt språk. Ardently, indeed …

Jag uppskattar lösningen av de flesta problemen med att överföra gamla seder och bruk till moderna problem. Vissa karaktärer får nya roller (Katherine de Bourgh t ex), vissa får någon liten upprättelse, till exempel Lydia och Mary. Jag älskar att hon har gjort döttrarna Bennet lite äldre. Elizabeth och Jane närmar sig fyrtio, Jane vill ha barn och går på IVF, Liz är proffsig och kompetent och hjärtlig och ärlig, men trampar i klaveret då och då och blir därför inte tråkig. En finfin överföring.

Slutet är något utdraget, och även om det hänger ihop med den moderna storyn, så kanske jag hade önskat att det berättades lite mer effektivt. Och vissa delar känns lite forcerade. Det hade faktiskt inte varit nödvändigt att Liz och Darcy förlovade sig, eller? Vad tycker ni som läst? Det känns som om det sker bara för att få in frieriet. Som är ”annorlunda”.

Enda grejen som jag tycker går lite för långt från originalet är animositeten Darcy/George Wickham (Jasper Wick här). Den får inte lika stor betydelse, och även om jag kan se att den konflikten blir svår att översätta till modern tid, där män inte längre är förmyndare över kvinnor, så kunde det kanske åtminstone få vara så att Wick får till det med den person han får till det med i P&P (om det skulle vara så att ingen läst originalet så vill jag inte spoila, ni andra får tåla det) som en hämnd på Liz för att hans stolthet sårats. Själva historien med Jasper och Liz tycker jag dock  Sittenfeld löser tillfredsställande i stort, även om det ger Liz en klängig och alltför naivt hoppfull karaktär i viss mån.

Det här var jätterolig läsning. Allra roligast vara att känna igen sig. Åh, nu händer det, och aha, snygg lösning på det osv … Och fort går det också, tack vara korta, tajt skrivna kapitel som ber en att ”Snälla, du kan väl läsa bara ett till?” och så är klockan ett på natten och man glömde att man skulle jobba nästa dag.

Läst av Christin

Läs mer om själva storyn här.

2016-08-05
av admin
Inga kommentarer

Semesterläsning

Tillbaka från semestern. Det blev inte tokmycket läst pga jobbade lite också, vilket även det innebär läsning för mig. Jag jobbar dessutom ihjäl mig just nu så därför detta fladdriga inlägg.

 

Vi börjar med:

Americanah

Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie

Wow. Fullkomligt knockade mig. Böcker som denna, som får mig att på något vis ompröva min världsbild och verkligen uppleva och genomleva en annan verklighet genom fiktionen. WOW. Läs den.

Omslagsbild-Jenny-Colgan (1)

Sommar på strandpromenaden av Jenny Colgan

Faktiskt lite seg att komma in i men sedan lättade det.
Jag hade svårt att uppbåda intresset för de här karaktärerna igen. Det är inte alla som fixar det och ärligt talat, jag tror att författaren hade vunnit på att skriva om några andra. Man måste inte skriva uppföljare bara för att det är poppis. Söt historia som den förra, men inga bestående avtryck. Men jag undrar vad originalredaktören tänkte på. Tre gånger i manus upprepas samma info om att en reservgenerator ger ström till fyrlampan. Nu vet jag det med besked iaf. Men helt ok sommarläsning till slut ändå.

Stort tack för rec ex Massolit Förlag. Läs mer om boken i länken.

IMG_20160705_161031IMG_20160715_181432

Efter festen av Lisa Jewell

Som sagt, jag har upptäckt en ny pärla. Lisa Jewell skriver både underhållande och med djup, och översättningen är jättebra. Förstod först i slutet när jag googlade om boken att jag gav mig på den andra delen om Ralph och Jem, men det gjorde ingenting. Rekommenderas. Läs mer om boken här.

 

Drömstigen av Jenny Fagerlund

En fin debut i romance/chicklit-genren. Jag skulle gärna sett att hon förankrat den ”svenska känslan” lite mer. Funderat mer över vad som är typiskt sådant som svenskar känner igen sig i och skrattar åt. Detaljer i jobbsituation mm. Det finns där, men det hade kunnat vara mer. Karaktärerna känns något flyktiga och för beskrivna och får inte riktigt tag om mig, men överlag en snabb och underhållande läsning. Tack för rec ex och för att jag fick läsa din debut Jenny!

 

Främlingar av Adele Parks

Gör inte så här mot mig kära författare. Få mig inte att hoppas och tro för att sedan rycka allt ifrån mig. Rappt, roligt och med oväntad vändning. Strålande översatt som det mesta från Printz. Läs mer om boken i länken.

2016-07-06
av admin
Inga kommentarer

Rosie Potters lyckliga liv efter detta, av Kate Winter

Omslagsbild-Kate-Winter

Vad kan passa bättre en regnig dag som denna än ett litet boktips?

I Rosie Potters lyckliga liv efter detta får vi vara med när Rosie, efter en blöt kväll, vaknar upp och minns … ingenting. Det är helt blankt. och hon känner sig underligt … blek. Så vänder hon sig om i sitt rum, och ser sig själv ligga på sängen i en pöl av blod. Vad har hänt? Hur är detta möjligt? Kan ingen se henne? Höra henne? Rosie reagerar med all den frustration man kan föreställa sig, och sätter efter att jaga sanningen om vad som hänt. Författaren varvar minnen med nutid och gör det på ett väldigt charmigt sätt.

Det är mycket humor, jag skrattar högt flera gånger och fnissar när jag tänker tillbaka på vissa saker. Rosie är ett både nyfiket och hämndlystet spöke. Hon behöver ju inte lägga band på sina känslor och reaktioner, och då blir det roligt. Författare har också några ganska effektfulla idéer om hur saker känns i livet efter detta. Att sväva genom en vägg eller andra material har till exempel olika smaker. Fönster smakar lite mintigt, medan en tegelvägg ger en jordigare smak. Den vackraste beskrivningen är den om hur regn känns i en ”spökkropp”.

Det är tacksamt nog en kort bok, jag vet inte hur länge man skulle kunna dra ut på temat, men det är supercharmigt hela vägen, och även lite sorgligt såklart. Det enda jag inte gillar är epilogen. Avskyr när författaren känner att hen måste ge svar på vad alla andra karaktärer gör sedan, hur de levde, vad som hände. Fullkomligt ointressant, och jag kan önska att författaren hade hållit sig till det alldeles perfekta fina slutet i sista kapitlet.

Men tummen upp ordentligt ändå, det här är en perfekt bok en regnig sommardag!

 

Läst av Christin som e-bok, tack Massolit Förlag för rec ex.

2016-06-27
av admin
Inga kommentarer

Syskonmakaren av Lisa Jewell

syskonmakaren

Lisa Jewell är gammal i gamet feelgood, jag vet inte varför det har blivit så att jag inte har läst något av henne förut.

Syskonmakaren kretsar kring fyra personer, varav tre är barn till en donator. Alla tre barnen har, oavsett lyckade liv i olika grad, något som fattas dem. Läsaren följer alla tre medan de klurar på vad det är som behöver åtgärdas. En hel del klarnar när de får kontakt med varandra. (Själv tycker jag inte att det är en spoiler, det fattar man väl instinktivt att de kommer få någon form av kontakt, eller? Ber om ursäkt annars.)

Det hade kunnat bli sockersött, men Jewell är bra på att problematisera, dock utan att komplicera. Det är snabbläst och roande samtidigt som berättelsen lyckas ha både djup och känsla. Jag uppskattar också när en författare har tänkt igenom vad som gör en människa mänsklig, och låter sina karaktärer vara mänskliga. Upp och ner, starka och svaga, elaka och snälla. Plus för svinbra översättning!

Jag kommer definitivt att kolla in Jewells andra böcker. Vilken ska jag börja med tycker ni?

 

Fyndade denna lilla pocketpärla för tio spänn på Lidl. /Christin

2016-06-21
av admin
Inga kommentarer

Wolf Hall och För in de döda av Hilary Mantel

 

20160621_082615

En stor del av våren har gått åt till Wolf Hall och För in de döda, plus att jag sedan var tvungen att titta på BBC-serien. Wow. På båda upplevelserna. Det har tagit fokus från den något mer lättlästa högen av böcker som nu väntar.

Jag som är en snabbläsare fick dock lugna mig vid läsningen av dessa böcker. Det är en läsning som har krävt långsamhet. Först köpte jag dem när de kom, då på engelska, men fick ge upp. Och jag förstår varför. Språket, även på svenska, kräver en del av läsaren. Men å, det är värt tålamodet (och översättningen är briljant). Jag vill vara där igen.  När man väl kommit in i det så är man i det. Researchen och mödan som ligger bakom detta alltså. Minsta nyans finns med. Jag finner inga ord.

Nej, man kanske inte vill kalla det chicklit (och det gör jag egentligen inte heller), men de har onekligen elementen som krävs: en ambitiös ung kvinna är en av bokens huvudpersoner, kärlek och äktenskap över alla hinder (påven och hela England), inte mindre än två horribla breakups, ofantlig lyx, en man som helt enkelt inte riktigt lär sig i sin självrättfärdighet, plus baktalande vänner (både manliga och kvinnliga), otrohet och föräldraskapets plågor (måste få en son mm).
Utöver allt detta är det en enorm prestation och av en kvinnlig, genialisk författare, så de får vara med ändå.

Läs dem!

Köpta löjligt billigt på Adlibris slutrea i år och slukade av Christin. Förlag: Weyler Förlag  (länken går till boksidan för Wolf Hall pga lathet ang handlingen)

2016-06-20
av admin
Inga kommentarer

Rivalerna av Alyson Noël

rivalerna

Jag går in med alla sinnen öppna. Jag älskar YA, älskar tonåringens/den unga vuxnas tankar, problem och funderingar. Ofta är karaktärerna i böckerna smartare och klokare än man själv var. I alla fall än man själv uppfattade sig vara eftersom man var mitt i denna förvirring. Det är bekvämt och trevligt, och ibland ångestskapande, att läsa om problemen man hade, i backspegeln.

Tyvärr får jag inte alls den känslan några sidor in i Rivalerna. Jag hittar inget att greppa tag om, inget att identifiera mig med. Karaktärerna är 18-20 år men beter sig som 30 +, och inte ens då (trots att jag är 40 -) får jag några referensramar. Livet de lever ligger långt från mitt eget, det ska erkännas, men det gör många av de karaktärer jag älskar och identifierar mig med. Ett problem för mig är att Noël fokuserar för mycket på världen och glitzet att karaktärerna för mig står helt blanka och utan djup, jag får veta hur de är, men upplever att de beter sig på helt andra sätt, så det går inte helt ihop för mig. Jag förstår inte deras drivkraft, jag förstår inte motivet till intrigen, den är för mig osammanhängande (ok, just här medger jag att jag kan ha missat lite detaljer pga fotboll på tv samtidigt)

Alyson, Tommy och Layla deltar av helt olika anledningar i en tävling, där slutmålet är att få ett jobb som marknadsförare på några av Los Angeles heta klubbar. De ska locka dit stjärnor, bland annat den (extremt) hemlighetsfulla Madison Brooks. De tar sig fram genom misstag, hemligheter och skandaler i en värld präglad av yta och åter yta.

Slutet är ren förvirring. Jag är bortkollrad. Synd, ingredienserna till en strålande intrig finns där, men det är för lite av något, jag kan inte sätta fingret på det. Det finns absolut något där som ändå håller mig kvar, annars hade jag inte läst den till slut. Man vill veta vad som ska hända, men behållningen stannar vid en ögonblicksbild av ett liv jag aldrig varit nära, och det är alltid något, förvisso.

 

Stort tack till HarperCollins Nordic för rec ex.

Läst av Chrisitn som e-bok

2016-05-30
av admin
Inga kommentarer

Hon bad om det av Louise O’Neill

Omslagsbild-Louise-O'Neill

Emma är vacker. Så vacker att hon inte ens bryr sig om att vara särskilt trevlig. Hon klarar sig ändå. Hon vet sina tillgångar. Och hon känner att det är hon och ingen annan som förtjänar killarnas uppmärksamhet. Hon har till och med en vän som hon inte umgås ensam med. Vännen är för snygg. Hon får inte samma värde då. Det handlar om maktbalans.

Och redan där är det sorgligt. Det finns så många fångenskaper, för en kvinna framför allt, och än mer en ung kvinna. Emma värderar sig i sin skönhet och bekräftelse från andra. Fångenskapen i att vara allmän egendom om man inte är i stånd att säga nej, till fångenskapen i att vara en bra flicka med alla dess begränsningar. Att en kvinnas värde så mycket sitter i hur hon ser ut.

Jag har nog aldrig läst något så drabbande förut inom den här tematiken. En kväll tar Emma droger och vet inte nästa dag vad som har hänt. När hon får veta får hon dåligt samvete, hon har ju förstört de här killarnas liv! Från sida ett i boken har jag magvärk. jag vill värja mig, jag vet ju vad som ska hända. Större delen av boken handlar om efteråt. Magvärken är inte mindre närvarande där. Infallsvinkeln författaren väljer är frustrerande verklig.

Emmas otrevliga karaktär är ett genidrag av författaren, eftersom jag som läsare hela tiden, i alla fall i början av boken, får utmana mig själv i alla de små fördömanden vi människor alltid trots allt gör. Och det trots att jag alltid hävdar att det aldrig är tjejens fel. Så våldtäktsfrågan har jag klar för mig, men Emmas andra små egenheter triggar saker i mig. Bra där!

Det är en svart bild. Jag vill att Emma ska kämpa. Men orden som kommer från alla håll är för många, så många säger dem att de blir för starka. Slyna, lögnare, hora, bitch. Allt blir lugnare om vi håller tyst. Och tystast av alla är de få röster runt Emma som säger det enda rätta. Det var inte ditt fel.

Let’s make some noise.

 

Läst som Ebok av Christin

Tack Massolit Förlag för rec ex.

2016-05-06
av admin
Inga kommentarer

Dagen då vi försvann av Lucy Robinson

Dagen_webformat

Kate Brady tar jobb på en hästgård utan att veta någonting om hästar. What the hell, hon kan fejka. Hon måste bort. Något har hänt och hon är på flykt.

Annie Mulholland, nervös och folkskygg efter en minst sagt traumatisk uppväxt, träffar på drömmannen i sin massagestudio i London. Han blir charmad av henne och de inleder en intensiv kärleksaffär. För första gången i sitt vuxna liv har Annie en trygg och fungerande relation. Det enda som stör idyllen är att hennes vänner inte verkar se att hon mår hur bra som helst, att hon och Stephen har det fantastiskt.

Dagen då vi försvann är en roman med många krumsprång, för att uttrycka sig lite hästspråkligt. Jag kan absolut inte säga mer om handlingen utan att förstöra för kommande läsare, men gillar man kärlek, hemligheter och att få sig ett fniss då och då så ska man läsa denna. Jag som inte alls går igång på hästar blev lite missmodig i första kapitlet, men jag behövde inte oroa mig. Lite hästar var det, men inte så det störde.

Jag gillade boken, den var snabb och underhållande. Kanske kan jag tycka att vändningen fick för mycket ”kraft”, på något sätt. Från att ha varit en berättelse som gick framåt i lagom fart så var det efter vändningen som om författaren var tvungen att lägga fram alla bevis, istället för att låta läsaren känna sig aha-ig och ”inse” att det hen anat stämde. Men men. Lite creepy på samma gång som det var ulligt i kanterna av kärlek. Bra grej.

 

Stort tack till Sofia på Printz Publishing för rec ex!

Läst som E-bok av Christin

2016-05-02
av admin
Inga kommentarer

Dumplin’ av Julie Murphy

dumplin

Willowdean, även kallad Dumplin, har alltid varit stor. Hon är tuff, och har aldrig nedvärderat sig själv när det gäller sin storlek. Det är först när hon träffar en kille som vill ta på henne på ett kärleksfullt sätt, som gillar henne och hela henne, som valkarna blir till ett besvär. Plötsligt har hon inte sitt självförtroende längre.

På baksidan av Dumplin’ står att Willowdean överhuvudtaget inte bryr sig om sin kropp och dess begränsningar, men det kan jag inte riktigt hålla med om. Hon har fattat, och lever efter detta, att hon är lika mycket värd som någon smal, att hon har rätt att leva som vem som helst, att hennes kropp inte är hon. Helt rätt givetvis. Men visst bryr hon sig. Hela tiden.  Hennes fuck-off-attityd är ett aktivt val. Ett bra val. Men jag köper inte att hon inte bryr sig.

Jag tror att det kan ligga i att författaren låter karaktären Will själv tänka på olika vikt- och storleksrelaterade omständigheter, istället för att introducera dem för läsaren på andra sätt, till exempel i saker som händer henne mm, andras kommentarer. Nu tänker och kommenterar hon så mycket på sig själv, vilket får omvänd effekt. Inte på så sätt att hon tycker det är dåligt eller ett problem (även om hon tänker sådant med) men det finns i hennes medvetande.

Will har vuxit upp med en mamma som (i missriktad välmening) satt henne på dieter och påpekat hälsorisker, också på grund av en överviktig moster, Lucy, som dött ganska nyligen. En moster som varit extremt viktig för Will. Jag upplever att hennes inställning till sin vikt är en försvarsmekanism mot samhällets föreställningar och mammans ”omtanke”, förvisso grundat i en insikt om att hon är människa som alla andra, och är inte sin kropp. Mycket av sin visdom och kärlek till sig själv har hon fått från mostern.

Lucys död, samt när hennes kopp ska möta en annan människas händer, gör attbilden hon byggt faller, och hon måste lära känna sig själv igen, bygga upp en ny självacceptans och självkänsla. Hon upplever sig utmanad och utstött av sin omgivning, och bestämmer sig för att ställa upp i den årliga skönhetstävlingen i stan. Något författaren gör väldigt bra är att förmedla hur vi alla, oavsett utseende och storlek, har föreställningar om vår kropp, och att vi inte är olika på den punkten heller.

Jag upplever att Dumplin’ handlar om hur våra föreställningar om oss själva ibland raseras när vi möter något nytt i livet. Fysiskt och psykiskt. Det är en bra bok med ett fint budskap. Kort, lång, rund eller spetig, alla har vi en kropp och alla har vi ett intimt förhållande till denna, men den är ett redskap som vare sig tillför eller drar ifrån något värde från dem vi är.

 

Dumplin‘ är snabbläst och underhållande. Tack Lavender Lit för rec ex!

Läst som e-bok av Christin

2016-04-26
av admin
Inga kommentarer

Stora små lögner av Liane Moriarty

Stora små lögner har humor och hjärta och lyckas vara oförutsägbar i mycket, om än inte allt.

stora små

Handlingen kretsar kring en frågesportkväll för föräldrarna till barn på en skola i Sydney. Från tre månader innan till någon månad efter. Något hemskt hände den här kvällen, och hur och vad och varför ska utredas. Ganska snart står det klart att ett dödsfall skett, och läsaren får inte veta vem som dött eller hur, och det finns väldigt många att gissa på, så jag är inte säker på vem det är förrän jag är i just den scenen då det sker. Det var dock en av mina kandidater.

Tre kvinnor är huvudkaraktärer, men händelserna är kopplade till skolan och därigenom alla föräldrarna, ett mikrosamhälle blir skildrat. Gillar också hur författaren liksom döljer vem av dem som är den verkliga huvudkaraktären (av de tre kvinnorna) till ganska långt in i boken. Händelserna återberättas av dessa tre kvinnor, och det varvas med vad som kan tolkas som intervjuer alternativt polisförhör med många av de andra inblandade karaktärerna angående vad som hänt på frågesportkvällen i fråga, ett drag som lätt kan bli fiasko, men som Moriarty lyckas helt strålande med. Det avslöjas precis lagom mycket och tidsmässigt välavvägt genom läsningen.

Det är smågalna förortsintriger, och jag tycker att Moriarty lyckas riktigt bra med sina karaktärer, de känns som människor. De handlar ogenomtänkt, de säger fel saker, de är goda och elaka, smarta ibland och rätt korkade ibland. Mitt i allt lyckas hon behandla ganska tunga ämnen i en alltigenom lättsmält och lättläst text. Jag skrattar rätt sällan högt åt en bok, men småler här och där åt denna. Jag kan inte säga att jag känner igen mig i den här versionen av småbarnsliv, somligt är allmängiltigt såklart, men stämningen känns väldigt rotad i australiensiskt liv och kultur.

Slutsats: Jag gillar denna mer än vad jag gillade Öppnas i händelse av min död. Rekommenderas.

 

Tack Bonniers för rec ex.

Läst av Christin som: Riktig bok med pärmar och boksidor och allt.