The Chicklit Revolution

Eligible av Curtis Sittenfeld

| Inga kommentarer

20160825_095846

En favoritförfattare gör modern version av boken jag läst flest gånger i mitt vuxna liv, förutom Gittan och gråvargarna? Katastrof eller succé?

Det hade kunnat bli så cheezy detta, men Sittenfeld navigerar Austenland med skärpa och rakt, enkelt språk, och alluderar till originalet på utsökt vis. Darcys barndomshem heter Pemberley och ligger på 1813 Pemberley Lane. Austennördar fattar. Vissa ord som Austen ofta använder dyker upp som extra krydda till ett modernt språk. Ardently, indeed …

Jag uppskattar lösningen av de flesta problemen med att överföra gamla seder och bruk till moderna problem. Vissa karaktärer får nya roller (Katherine de Bourgh t ex), vissa får någon liten upprättelse, till exempel Lydia och Mary. Jag älskar att hon har gjort döttrarna Bennet lite äldre. Elizabeth och Jane närmar sig fyrtio, Jane vill ha barn och går på IVF, Liz är proffsig och kompetent och hjärtlig och ärlig, men trampar i klaveret då och då och blir därför inte tråkig. En finfin överföring.

Slutet är något utdraget, och även om det hänger ihop med den moderna storyn, så kanske jag hade önskat att det berättades lite mer effektivt. Och vissa delar känns lite forcerade. Det hade faktiskt inte varit nödvändigt att Liz och Darcy förlovade sig, eller? Vad tycker ni som läst? Det känns som om det sker bara för att få in frieriet. Som är ”annorlunda”.

Enda grejen som jag tycker går lite för långt från originalet är animositeten Darcy/George Wickham (Jasper Wick här). Den får inte lika stor betydelse, och även om jag kan se att den konflikten blir svår att översätta till modern tid, där män inte längre är förmyndare över kvinnor, så kunde det kanske åtminstone få vara så att Wick får till det med den person han får till det med i P&P (om det skulle vara så att ingen läst originalet så vill jag inte spoila, ni andra får tåla det) som en hämnd på Liz för att hans stolthet sårats. Själva historien med Jasper och Liz tycker jag dock  Sittenfeld löser tillfredsställande i stort, även om det ger Liz en klängig och alltför naivt hoppfull karaktär i viss mån.

Det här var jätterolig läsning. Allra roligast vara att känna igen sig. Åh, nu händer det, och aha, snygg lösning på det osv … Och fort går det också, tack vara korta, tajt skrivna kapitel som ber en att ”Snälla, du kan väl läsa bara ett till?” och så är klockan ett på natten och man glömde att man skulle jobba nästa dag.

Läst av Christin

Läs mer om själva storyn här.

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.