The Chicklit Revolution

Rich Again av Anna Maxted

| Inga kommentarer

41RYVqNhrzL._SX332_BO1,204,203,200_

Jag har gillat Anna Maxteds alla böcker jättemycket, kanske inte A Tale of Two Sisters lika mycket som Being Committed, Running in Heals och …, och blev superglad när jag upptäckte denna.

Emily är en bortskämd brat som lever ett liv i lyx, vi möter henne när hon är blott fjorton år gammal men redan världsvan. Hon strävar dock efter mer än bara rikedom, och när hon sexton år gammal blir med barn och en earl är pappan är hennes lycka gjord, väl? Claudia är hennes storasyster. Hon är adopterad och tidigt i boken förstår man att det hänt grejer med relationerna. Hon har valt att inte leva på sin pappas pengar utan går sin egen väg. (Styv)mamma och pappa susar runt i världen och gör lite som de vill. Allt binds ihop av att man så sakteliga förstår att någon är ute efter familjen. För att vara chicklit är det en ganska blodig historia.

Tyvärr gillar jag den inte. Jag blir för det första jätteredaktörig när jag läser den, för det är så mycket som bara skulle kunna kapas. Maxted påvisar om och om igen redan klarlagda saker för läsaren, och fullkomligt vältrar sig i låååånga beskrivningar av den lyx som några av karaktärerna lever i. Det är sida upp och sida ner, när hälften hade varit nog. Det förtar karaktärsgestaltningen och själva historien laggar och blir seg. Det finns en bra (ganska avancerad) plot här, men boken tappar ideligen bort sig.

Och karaktärerna ja, den mest intressanta karaktären, storasyster Claudia, glöms totalt, och när hon får en viktig roll i slutet blir det helskevt, eftersom läsaren inte alls har fått följa henne tillräckligt. Hon är en enda av karaktärerna som jag kan identifiera mig ett uns med, så det är himla synd.
Övriga karaktärer har jag svårt att tro på. Ja, jag vet att det finns ytliga människor, men en människa utan ett uns omtänksamhet, utan andra hänsyn alls annat än sin egen strävan, finns det verkligen? Jag har svårt att tro att det finns en familj som lever så oberoende av varandra känslomässigt oavsett vilka känslor det handlar om.

Just identifierbara, tänkande karaktärer har förut varit Maxteds styrka, så min besvikelse här är total. Var har redaktören varit, hen skulle behövt strukturera om lite.

Nä skippa den här.

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.